Igår (fredag) hade vi presskonferens där vi presenterade resultatet av första årets kömiljard. När kömiljarden lanserades i september 2008 hade nära 130 000 personer stått i vårdkö längre än vad vårdgarantin tillåter. Endast tre landsting uppfyllde nådde upp till 80 procent av vad kraven innebär. Under året med kömiljarden har det skett kraftiga förbättringar. Antalet patienter som väntat längre än vårdgarantins 90 dagar på besök till specialist har minskat med 77 procent, och för väntetiderna till behandling/operation är minskningen hela 82 procent. Sammantaget betyder minskningen ca 100 000 personer.
Jag måste säga att resultatet överträffar mina förväntningar med råge. Kömiljarden har fungerat som en viktig morot i landstingens arbete med att korta köerna och jag vill gratulera all sjukvårdspersonal till imponerande framgångar. Men mest vill jag förstås gratulera patienterna som är de största vinnarna när väntetiderna minskar. Vi presenterat igår också reglerna för nästa års kömiljard. Där stramar vi upp ännu mer eftersom bra alltid kan bli ännu bättre.
*
Igår kom så det dystra beskedet att GM ger upp försöken att sälja Saab. Ett hårt slag mot regionen men framförallt mot alla de människor och familjer som är beroende av verksamheten för sin försörjning. Många tycks ha blivit överraskade men den som följt utvecklingen - inte bara under den senaste tiden - kanske inte borde vara det. Företaget har med något års undantag gått med förlust i ett par decennier. När efterfrågan på bilar rasar drabbar det också företaget i Trollhättan. Om inte biljätten GM, som kan dela utvecklingskostnader med bland andra Opel, inte klarar av att driva verksamheten utan stora förluster är vore det konstigt om pyttebolag som Koenigsegg eller Spyker skulle klara det. Biltillverkning handlar om stora volymer eller att kvala in ytterligt smala nischer. Saab har ingetdera på grund av historiska misstag. För mig som bilintresserad sedan barnsben känns det konstigt att vi i framtiden inte kommer att kunna se nya Saab-modeller komma ut på marknaden. Nu stundar ett hårt arbete för många för att mildra effekterna av det inträffade.
*
Den kliniska forskningen var under många år ett område där Sverige tillhörde de allra bästa i världen. Under de senaste 10-15 åren har vi tappat tempo. Vi har bestämt oss för att göra något åt detta. Ett viktigt steg togs i och med forskningspropositionen och de stora satsningar på medicinsk forskning som aviseras där. Men det räcker inte. I onsdags var jag inbjuden att hålla tal och svara på frågor på avslutningskonferensen för Delegationen för samverkan inom den kliniska forskningen. Delegationen har under de dryga två år som de varit verksamma, på olika sätt jobbat för att förbättra samarbetet mellan olika aktörer inom klinisk forskning. För att nå bra resultat behövs goda kontakter mellan hälso- och sjukvård, akademi och näringsliv.
Mitt tal handlade till stor del om vår ambition att utveckla de
nationella kvalitetsregistren i vården så att de kan användas mer
ändamålsenligt än idag. Jag berättade om den satsning på 60
miljonernästaår som regeringen gör för att ytterligare förbättra de
nationell kvalitetsregistren samt att vi kommer se över hur de kan
användas i framtiden. Eftersom utveckling av vården bygger på att det
finnas en möjlighet att mäta och jämföra resultat är dessa register
mycket viktiga.
*
Frågorna har varit många och debattens vågor höga kring den rehabiliteringskedja som nu införs i sjukförsäkringen. Jag förstår att många reagerar starkt på berättelserna om att sjuka människor ska tvingas jobba trots svåra problem. Också jag skulle tycka att det var helt obegripligt om avsikten verkligen var att svårt cancersjuka patienter ska hänvisas till arbetsmarknaden. Är man för sjuk för att arbeta, ska man förstås inte arbeta. Man ska koncentrera sig på att bli frisk.
När stora reformer ska göras är det inte alltid lätt att helt och fullt förutse alla konsekvenser. Som politiker fattar vi beslut på goda grunder, som ibland i mötet med en komplex verklighet får oanade utfall. Därför är det viktigt att noga följa och ödmjukt justera det som behöver ändras.
Målet med hela reformen är att ge varje människa en chans tillbaka om möjligheterna finns. I tidigare regelverk var det viktigare att få bort människor från statistiken över arbetslösa än att se det friska och hjälpa människor till en meningsfull sysselsättning. Alldeles för många människor förtidspensionerades varje dag med grusade hopp om att någonsin kunna jobba igen. Det var i mina ögon ett ovärdigt spel för gallerierna där enskilda personer offrades.
Med den nya reformen kommer de som vill och kan återgå till arbete att få rehabilitering och hjälp att hitta den arbetsform som passa just dem. Och för att förtydliga så är våra avsikter, oavsett vad som skrivs i media, inte att straffa människor som är sjuka utan att ge alla möjlighet att ha ett jobb att gå till och en arbetsgemenskap att tillhöra.
*
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Här i Bankeryd är det rejält kallt och snön lyser vit på taken. Önskelistan min är redan sänd, hoppas tomten håller sig vaken!
Med detta vill jag önska er alla en God Jul & ett Gott Nytt År! På återseende andra sidan året!